Av Björn RanelidEn man och familjefar sitter i fängelset. Han har efter att ha levt hela sitt liv rättroget och utan att någonsin burit hand på någon, mördat två personer.
Hans två döttrar har svurit på att aldrig prata med honom igen men lillebror börjar besöka sin far i smyg i fängelset.
Boken handlar om faderns brott och straff som även drabbar hans barn. Barnen som hädanefter ses som "barnen till mördaren"
Detta är min första Ranelid-bok.
Första meningen i boken lyder: David är dömd till livstids fängelse, men kärleken och sorgen upphäver tyngdlagen och varje kväll flyger han över muren till sina barn, medan vakterna räknar fångarnas kroppar och glömmer bort själen.
Visst kan ni liksom jag, höra Björn Ranelids röst och visst ryser man av orden!
Jag är väldigt fascinerad av historien och hans sätt att formulera sig. Han använder enkla ord, det är lätt att förstå vad han vill ha sagt men han gör det på ett annorlunda sätt.
Däremot, precis när jag är helt såld av denna historien börjar han upprepa sig. Om och om igen får vi reda på hans frus karaktär och hennes intresse bara för att nämna ett exempel. Jag vill inte vara sån men jag förstod första gången...
Boken är full av känslor och det är lätt att dras med i den smärta som historien kretsar kring.
Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Ranelid och jag hade gärna gett boken en femma men upprepningarna drar ner den ett pinnhål.
Betyg: 4
