Jag älskar att kasta mig över en ny bok. Gärna deckare eller en som berör mig känslomässigt. Tunga tjocka historier om krig hoppar jag. Här kommer jag att berätta kort om de böcker jag läst och eftersom jag är född 1965 känner jag mig bekväm med betygskalan
1 - 5 där 1 = kass och 5 = galet bra.

söndag 30 oktober 2011

Lilla stjärna!

Av: John Ajvide Lindqvist

Två flickor växer upp på olika håll i Sverige. Den ena hittas övergiven i skogen och växer upp gömd i en källare. Hon har en enastående musikalisk förmåga - hon kan sjunga helt rent och härma all musik hon hör. Den andra flickan är inte speciell på något vis, hon är som alla andra, möjligen lite fulare, lite tjockare, lite konstigare.
Efter fjorton år möts flickorna och det sätter igång en rad händelser som leder fram till Allsång och kaos.

Det här är en mycket speciell bok om en ryslig och förfärlig historia. Den snubblar på gränsen mellan trolig och otrolig.
Jag har aldrig läst något liknande och blev ömsom fascinerad och ömsom kände avsmak under vissa bitar i boken.
Den handlar om utanförskap, grupptryck och hur livet för en tonåring helt kan spåra ur när vuxna inte tar sitt ansvar.
Väldigt bra och jag kommer läsa fler av John Ajvide Lindqvist böcker.

Betyg:5

3096 dagar!

Av: Natascha Kampusch

Den 2:a mars 1998 i Österrike blev tioåriga Natascha överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil. Fullständigt avskärmad från yttervärlden tvingas hon dagligen utstå fysisk och psykisk misshandel. När hon som artonåring slutligen lyckas fly var hennes barndom förlorad.

Det mest spännande med denna boken är från flykten och framåt.
Hur iallsindar klarar man att leva vidare och hitta sin plats i tillvaron efter vad hon varit med om?
Det är också det som visar sig vara så provocerande för hennes omgivning - att hon väljer att vilja leva ett normalt liv som alla andra flickor i hennes ålder.
Hela historien är både hemsk, spännande och intressant. Att läsa om åtta år i fångenskap där den ena dagen är den andra lik är kanske inte så kul men man får en förståelse för ledan, sorgen och tristessen. Jag tror man har två val efter en sån här upplevelse. Antingen väljer man döden eller så väljer man livet.
Natascha valde livet!

Betyg: 4