Jag är Zlatan Ibrahimovic!

Av: David Lagerkrantz & ZLATAN

På första sidan står det: Den här boken tillägnas min familj och mina vänner, alla som har följt mig och funnits vid min sida, goda dagar likväl som dåliga.
jag vill även ägna alla barn där ute en tanke, alla barn som känner sig lite udda och annorlunda, som inte riktigt passar in och som blir sedda av fel anledningar.
Det är ok att inte vara som alla andra. Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Jag tycker det är jätteintresant att läsa om hans väg från Rosengård till Milano. Man får en förståelse för hans sätt att vara och agera samtidigt som jag är glad att inte mina killar mött hans aggressioner på plan - för det har han haft många. Ingen "big deal" för honom men skulle tro att ett antal ledsna killar inte kallar det riktigt så.
Han är tuff och på det har han överlevt. Hans stora EGO genomsyrar hela boken - såklart det är ju hans bok men ibland gäspar jag åt hans sätt att tolka alla andras uppfattningar om honom och om deras gemensamma upplevelser. Väldigt många verkar tycka att han är en rufflig & bråkig typ bara för att han slåss och skallar folk på plan lite då & då. Så o-r-ä-t-t-v-i-s-t! De tiggde om det ju...
Det är en annan värld han rör sig i och pressen och stressen att prestera är enorm. För min del är Zlatan speciell - en större fotbollsstjärna än honom är svårt att tro att Sverige kommer att få igen. Med den tron på sig själv och det drivet. Och han är uppvuxen bara en bit härifrån - det är häftigt!
Heja ZLATAN!

Betyg: 4

Dyngkåt och hur helig som helst!

Av Mia Skäringer.

"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar.
Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Mammor är väl också människor eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är"


Boken på 170 sidor innehåller inlägg från Mias blogg och krönikor i tidningen mama.
Mia är väldigt utlämnande och hon sveper förbi med stora och små känslor och med allvar och humor. Arg är hon också på fina flickor som hon tror inte är lyckliga utan bara frustrerade.
Jag förstår henne!
Man behöver läsa lite Mia då och då för att få perspektiv på vad som är viktigt här i livet. Att man ibland vill vara fin flicka och ibland strunta fullständigt i konventionerna. Det ena behöver inte ta ut det andra - både och är okej!
Mia har haft en tuff uppväxt och inte varit snäll mot sig själv alla gånger, låtit sig utnyttjas.
Jag blir lite sorgsen när tragiken bakom humorn är för stor - det är liksom inte roligt, men hon väljer att utelämna sig helt och kanske behövs det om man vill föra fram ett budskap!

Betyg: 4

Himmelsdalen!

Av Marie Hermansson


Vattendragen är rena och luften är klar.Restaurangen serverar nyfångad fisk och personalen tar väl hand om dig. Här kan man vila ut och bli sig själv igen. Hit kommer Daniel för att hälsa på sin tvillingbror Max, och när Max ber Daniel att byta plats med honom några dagar ger han till slut med sig. En kort tid på ett naturskönt hälsohem är väl ingen fara?
Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka.
Himmelsdalen är inte alls så trygg som den verkar. Daniel börjar frukta att dalen blir det sista han ser i livet.

Till en början fångas jag av mysteriet i dalen och av återblickarna på Daniels och Max barndom. Det finns ett mysterium i dalen och till slut vet man inte vem som talar sanning och vem som ljuger. Det är spännande och jag vill verkligen veta hur allting ligger till "på riktigt"
Upplösningen blir dessvärre en besvikelse och boken faller platt de sista sidorna. Lite synd för upplägget var bra och finurligt skrivet.

Betyg: 2+

Synden!

Av Björn Ranelid

Julius Rhode är annorlunda. Han har svårt att gå och tala efter ett omtalat fall i barndomen. Om det inte vore för Irma skulle hans liv vara outhärdligt. Men Irma förs bort från byn när hon är 15 år och stängs in på mentalsjukhus. Många år senare får Julius reda på varför och han bestämmer sig för att hämnas.

Detta står på bokens baksida, det är en fattig förklaring till bokens innehåll. Vad den handlar om är de vanliga människornas liv och de små händelserna som får stora konsekvenser. Det kretsar kring Julius - enda barnet i en familj som ser ner på resten av invånarna i samhället de bor i. Julius lever inte upp till sin pappas förväntningar men hittar strategier för att klara sig ändå.

Det gäller att hänga med i svängarna när man läser Ranelid eftersom han vänder inriktning snabbt. Orden är inte svåra att förstå men sammansättningen är "Ranelidska"

Man måste hänga med annars missar man hans korta instick som annars susar förbi en i "hundranitti" Insticken som gör hela boken.
I Synden använder han många uttryck på Skånska som jag skrattar gott åt också. Efter att nu ha läst två böcker av honom har jag blivit en stor beundrare. Det kommer att bli många fler!

Betyg: 4