"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar.
Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Mammor är väl också människor eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är"
Boken på 170 sidor innehåller inlägg från Mias blogg och krönikor i tidningen mama.
Mia är väldigt utlämnande och hon sveper förbi med stora och små känslor och med allvar och humor. Arg är hon också på fina flickor som hon tror inte är lyckliga utan bara frustrerade.
Jag förstår henne!
Man behöver läsa lite Mia då och då för att få perspektiv på vad som är viktigt här i livet. Att man ibland vill vara fin flicka och ibland strunta fullständigt i konventionerna. Det ena behöver inte ta ut det andra - både och är okej!
Mia har haft en tuff uppväxt och inte varit snäll mot sig själv alla gånger, låtit sig utnyttjas.
Jag blir lite sorgsen när tragiken bakom humorn är för stor - det är liksom inte roligt, men hon väljer att utelämna sig helt och kanske behövs det om man vill föra fram ett budskap!
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar