Jag älskar att kasta mig över en ny bok. Gärna deckare eller en som berör mig känslomässigt. Tunga tjocka historier om krig hoppar jag. Här kommer jag att berätta kort om de böcker jag läst och eftersom jag är född 1965 känner jag mig bekväm med betygskalan
1 - 5 där 1 = kass och 5 = galet bra.

söndag 3 juli 2011

Boven i mitt drama kallas kärlek.

Av Unni Drougge.
Självbiografi.
Hon inleder ett förhållande med en betydligt yngre man/pojke. Hysteriskt förälskad låter hon honom bestämma mer och mer över sig. Han är full av omsorger ena stunden och väldigt krävande och nertryckande i nästa.
Hela hennes liv kretsar mer och mer i hur hon skall tillfredsställa sin pojkvän. Hon lämnar sitt gamla liv med vänner, sitt skrivande och t.o.m sina barn.
Till slut ser hon vad som hänt och lyckas lämna honom.

Detta är en bok som fascinerade mig. Hon är både stark och svag i yttersta ytterligheter ändå låter hon detta hända.
Man säger att det här kan drabba ALLA.
ALLA kan hamna i ett beroende och ett kränkande förhållande. men efter att ha läst denna boken står det väldigt klart att det kan INTE ALLA. Kanske i ett inledningsskede men sen går vi.
Kanske från ALLA samhällsklasser men inte ALLA personligheter. Hon har en historia av män som sätter sig på henne så för henne är det ett invant mönster.
Den stora behållningen är några kapitel då hon utger sig för att skriva från sin äldsta sons synvinkel. Det är knivskarpa analyser och väldigt träffande.
Boken är en bladvändare.

Betyg: 5

1 kommentar:

  1. Hmm, för mig var den inte en bladvändare. Jag läste mest klart den för att jag ville se hur hon gick där ifrån med buller och bång och inte ens det hände tyckte jag. Men jag är glad för att jag läst den. Hos mig får den nog bli en 3:a

    SvaraRadera